söndag, februari 26, 2012

Uppkopplad.

Hur fria vi än vill vara, hur fria vi än är så behöver vi saker att hålla fast vid. Struktur. Alla gör det på olika sätt, jag har mina varianter men har ännu inte hittat något som håller. Ibland känner jag till och med, hör och häpna, en viss rädsla att bli en "Svensson" och fastna i ett mönster som bara återupprepar sig om och om igen. Procedurer som bara innebär att överleva, ta sig genom dagarna, inte verkligen leva, njuta... Självklart har jag mina dagar då jag bara njuter, men någonstans i bakhuvudet surrar det alltid analyser kring varför jag mår bra nu och inte annars. Vad jag gör för rätt och fel. Men jag försöker stoppa analysen. Det ryms bara en viss information i huvudet, vi kan bara använda en viss procent av hjärnan och jag försöker rensa ur all SKIT. Jag har inte tid att leva såhär... ja, man blir ju inte yngre direkt. Fast alla säger att jag är så ung, men till skillnad från vad? Hur gammal jag kommer vara om 10 år? Jag vet inte ens om jag finns då. Jag vet bara att jag finns nu, och jag måste börja skriva ner saker för att få dem gjorda. En lista kan rädda min dag. Det jag skriver ner, ser och genomför är kanske sånt som andra ser som självklarheter men jag ser nog ingenting som självklart...

Har legat inlagd på psyk nu sen i onsdags. Skrivs troligtvis ut imorgon, måndag. Behövde bara vila ett tag, sov inte på nästan tre dygn innan jag lades in, var så jävla stressad. Men jag blir stressad och nervös av att vara där också. Finns det ingen jävla säkerhetszon?? ????? Eller snarare, har inte JAG någon? Jag trivs på flygplan. Jag vill åka bort. Jag vill flytta till Thailand. Men det ska jag också. Om jag lyckas rensa ut skiten som sagt, ta bort alla de där onödiga mellanrummen kommer jag snart boka en resa och försvinna ett tag. 

Lyssnar på Regina Spektor och ska skriva en lisa i anteckningar och se vad jag hinner göra på en timme innan jag måste vara tillbaka på psyk, har permission i några timmar iaf. Ska dricka kaffe, röka och ta migränmedicin som nummer ett två och tre iaf. Jag återkommer. Simma lugnt. Det är grumligt vatten...

tisdag, februari 21, 2012

Boys don´t cry.

Iskall och genomblöt, det är normalstatusen. Det skönaste är att sitta ute på trappen i morgonrock i regnet och röka cigg efter cigg som en bra ursäkt att sitta där. Men nu går jag på dagsscheman, klockar allt jag gör timme efter timme, bockar av och känner mig duktig. Idag har jag; vaknat, tagit mina mediciner, ätit en rejäl frukost, tagit två cigg, lekt med hunden och nu uppdaterar jag ju duktigt bloggen. Vill egentligen skriva här jämt men det skulle verka så överambitiöst och ditten datten och dutten så jag försöker komma med lagom stora  genomslag. 

Förra veckan var kaos, onsdag var the fucking end of everything, låg på intensiven tills på torsdag eftermiddag, sen fyllde jag ju år på fredagen. 27!!! Firade mest för att jag var förbannat glad, och att jag aldrig trott att jag skulle bli såhär gammal. Men bannemig det blev jag! Hade en underbar födelsedag, tårta, blommor, middag med familjen på min favoritrestaurang Bröderna Olsson, åt och shottade shottade shottade, drog vidare med vänner och bekanta till Vampire Lounge där jag tycker att de har de överlägset godaste drinkarna i stan! Vart jättelyckat iaf, även om jag inte mått så toppen sen dess. Men som sagt, scheman, nu ska jag raskt dra mig in till stan, shoppa lite, käka sushi med bästisen, träffa en väldigt speciellt person, tror tom att jag ska boka en klipptid på Hårgänget, fan jag skäms ju över att gå till frisören men det är dags att jag får form på kalufsen... Och sen komma hem lagom till middagen. Bor hos mina föräldrar för tillfället för att underlätta vissa processer. De är bäst! Jag är verkligen så tacksam att jag har en familj som orkar med mig när jag själv inte gör det.

Så blablabla. Djupa tankar och snack kring skiten får jag återkomma med. Nu är jag inställd på att bocka av den här punkten. Sköt om er alla där ute, det är en stor läskig värld vi har att göra med.



tisdag, februari 14, 2012

I´m not the girl you´re taking home...

Sitter och extraknäcker framför datorn för att tillföra något onödigt för mina läsare. Så, vad skulle det vara? Skulle behöva en blogg för varje personlighet jag har. Eller, alltså självklart är jag ju EN person som besitter EN kropp men jag har ofta väldigt motstridiga känslor och åsikter om saker. Så tro inte att jag är dum och säger emot mig själv hela tiden, det är bara så... att jag vill mer. Mer än att bara se en extrem. Lagom är ingen livsstil jag skulle kunna nyttja. Hur andra gör, ja det får ni väl läsa på andra bloggar...

Har precis peelat hela ansiktet med typ en svart jord från Lush, och nu har jag en underbar lugnande mask på, också från Lush som gör att jag får bejbihud. Det är alltid en sak i universum. Fin hud! Lukta gott! Och att älska... Juste, imorgon är det ju fan alla hjärtans dag, eller nu, beror på när man vaknar och somnar. Vad fan ska man göra då? För exakt nio år sen träffade jag kärleken i mitt liv. Den personen finns inte kvar i mitt liv längre dock, någonting som känns hemskt tomt. Men det är så det är. Man kan inte alltid få det man vill ha, och man vill inte alltid ha det man får... Men det behöver ju verkligen inte vara en tillställning för endast par, som kan gosa och säga hur mycket de älskar varandra. Jag ska iaf skriva personliga SMS till alla jag älskar och motivera varför. Sen ska jag käka mysmiddag här hemma med en nära vän, det får räcka.

Är dödstrött efter mitt sovmaraton, men imorgon blir det andra bullar! Ska upp tidigt, på möte, gå till en klädmarknad och sälja av sjukt mycket kläder, skor och väskor... Får se hur det går.

Men nu ska jag skölja av masken and keep dancing on my own... Nattinatti alla prinsar och prinsessor där ute!


söndag, februari 12, 2012

God told me...

Ansiktstid. Överflöd. Lånad tid. Rumtid. Evigheten väntar. 

Tittar jag bakåt på mitt snart 27åriga liv så upptäcker jag allt fler och fler gömmor. Bara gå igenom alla 26.000 bilder på datorn och inse, aha, juste... DET hände. Där och där. Med den och den. Saker som inte är glömda, bara gömda för vi har så fullt upp med nuet. Att fånga dagen är en konst, men att ständigt vara på jakt efter framtiden känns dödsdömt. Jag har planer, självklart, men jag tänker inte leva i de tankarna, bara ta mig dit, sakta men säkert... Just nu är det inte så förbannat mycket. Måste bara bygga upp fler projekt, småprojekt som sätter spår. Fyller som sagt 27 på fredag, och det känns egentligen inte mycket. Det känns som jag levt ett längre liv än många 27åringar, inte för att jag har så många att jämföra med. 27 är ju rockstardöden, jag äger inte en gitarr, har aldrig spelat in ett demo eller dyl. Men om man sätter sig in i hur jag var när jag var tex. 17... då... då var jag mitt uppe i allt. Allt var överallt och så förbannat levande, saker hände JÄMT. Nu går tiden lite som den gör, för att jag tillåter den att göra det. Åldrandet i sig är en sak, men att beskriva vad man upplevt varje dag i så många år tar sån plats att det behövs minst 27 år för att förklara det igen. Jag är nöjd, men nöjer mig ändå aldrig. Kommer aldrig sluta. Aldrig sluta.

Låg i badkaret tidigare ikväll, tror att jag lyckades stanna tiden ett tag. Låg med ögonen öppna under vattnet, först såg jag ingenting, sen såg jag bubblor och taket, men sen blev det svart och allt öppnade sig. Kändes som jag låg i en livmoder och bara växte till mig. Gud jag skulle behöva ha en talkshow. Där folk fick prata och jag fick prata om dem istället. Men så vill jag ju bli terapeut också. Ska skaffa mig en testpanel och se vad jag har att gå för! Tror inte jag besitter något svar på livet, men jag är iaf fortfarande undrande. Jag har inte gett upp, jag är fortfarande 17, jag är 27, jag är 10000000000000000000000000000000000000 år. 

Inte för att gå in på för små detaljer men vi är ju alla gjorda av samma saker, egentligen, och är nya versioner av samma materia. 

Du säger att du inte ser, för skogen, för träden, men om de inte växte där, vad fan skulle du se då? 

Och så en bild; från när jag var... 17...

tisdag, februari 07, 2012

?????hah

One  
 
way Or Another

(Jag saknar hur simpel html blev medel för överskottsenergi på 90talet)

A bright, bright bright ----








Lyssna på Christian.

Hon säger.

Någon sa att det var bättre att skriva ner skiten. Vore bra om fingrarna inte fastnade bland mer eller mindre väl valda ord bara. Jag... jag är en lång historia. Tidigare i vintras låg jag inne på avgiftning. Jag slutade med 9 mediciner som jag käkat hela mitt vuxna liv. Huvudet har fastnat bland bubbelplast och massförstörelse. Men efter denna nedtrappning blev huvudet... ja, inte tomt som många säger. "Ja, jag förstår att det måste kännas tomt!" ... No way. Det känns överfyllt. Jag måste dela upp mig och olika sammanhang för att få rätsida på saker. Att se verkligheten, good and bad, i en dimma gör en aningens avtrubbad. Nu när jag inte har den här skyddande masken längre känns det som att jag ser ALLT. ALLT mina vänner ALLT. Och jag vet inte vart jag ska lägga det riktigt. Det är kämpigt att inse att man är tre sidor av samma mynt. Att man tycker och tänker två helt olika saker om en och samma sak. Jag går mot frivillig schizofreni. Eller låter gubbarna komma tillbaka. Gubbarna som vet hur man gör, för gud, jag vet inte. Jag vet inte hur man gör för att göra saker. Och när man står där med resultatet i händerna bubblar det bara fram "vad fan är det här?" "hur blev det såhär?". Jag kan inte sluta mala, analysera, grubbla, räkna ut, allt blir siffror och tal med ungefär en gemensam nämnare. Får schemalägga denna tid så hjärnan får sova lite. Antingen är det HYPER hela tiden, eller så sover jag i flera flera dagar. Nu har jag iaf vaknat. Håller på i tvättstugan, har hämtat ut en urgullig Guessväska på posten, ska ut och käka något överraskande med brorsan snart. Så, i dessa termer håller jag ihop. Utåt sett ser man mig synkronisera rörelser med tal och ibland skrattar tom folk åt det jag säger. Men egentligen är det bara... blablablabla........................................

Skulle vela pressa upp hela mitt liv i ett inlägg, visa bilder på saker jag sett och saker jag gjort, men jag tycker inte det blir estetiskt rättvist på något sätt. Det blir bara ett jävla hopplock. Jag skulle gärna vela ha sax, pennor och lim och göra ett kollage istället. Utan några jävla tillsatta photoshopfunktioner. Skulle behöva en, ähum, webmaster om detta ska gå sida vid sida med min OCD. Eller så klämmer jag bara ut skiten... Detta var text. Snart kommer bild(er) på the very best of - me.

måndag, februari 06, 2012

Atmosfär.

Eftersom jag i princip bara legat i sängen i tre dagar och sovit, halvsovit eller vad fan man ska kalla det för... Var det dags att vakna. Tror kroppen försöker säga något till mig, kroppen, hjärnan whatever. (Många korrekta ordval i en följd?) , be mig ta mig långt härifrån och slippa blunda för att drömma. Det är inte så jäkla avlägset ändå, bara ta ett flyg någonstans och inte glömma att posta vykort eller blogga så man inte blir polisanmäld som saknad. Skulle inte utsatta min kära familj för något sådant. Men nu är jag vaken, min kära granne, bästa killkompis och long time friend är här och lagar mexikanskt käk åt mig eftersom jag inte äter annars. Jag bidrar med att vara omoraliskt stöd och byter kläder eller lägger till en effektfull styling efter varje låt. Tror inte han märkt det än. That´s me... well... Ska väl vara vaken i några timmar till tills jag lägger mig för den här gången, ska verkligen försöka vara vaken MER och uträtta saker. Projekt. Planer. Det är min kopp té. Ska bara komma på något vettigt att sätta upp på listan... får stå still ett tag till bara. Maten är klar, jag ska väl byta om till aftonklänning, haha, sätta mig till bords och ha en trevlig stund. Think about the good times, it´s nothing at all....................

På listan står
Kokin
Tvättmedel
Courtney Love
Få långt hår
Avokadoröra
Kolla flygbiljetter
Bli rik
Seglarskor?
Världens bästa album

Allt på listan har ingenting med någonting att göra. Men vissa har en släng av nuet. Ehm. Jag ska försöka att vara mer kryptisk. Mindre menar jag såklart. Det här är inte ens läslig. ÄH fuck it. Jag är så jävla hungrig så jag kan inte tänka så jag slänger upp en töntbild, budskap, puss och allting. (Och DET mina vänner är ganska mycket!!!)!




onsdag, februari 01, 2012

Is that good or bad?

Så, ny blogg, nytt liv? Har gått igenom kasserade konton och insett hur jävla mycket skit man kan få ur sig på en och samma gång. Men med ny utgångspunkt: KONSTRUKTIV SKIT så kommer detta bli KANON. Jag har en tendens att älska att skriva av mig och försöka nå ut till någon liten utvald skara publik så jag hoppas att jag tids nog kommer kunna göra det. Så, välkomna till hellomynameislittlemonster, och cred för dem som orkar räkna ut vart namnet kommer ifrån! Jag tänker dagligen ägna mig åt att skriva på denna sida så ni kommer få följa mig genom mitt manodepressiva liv med alla dess highlights och nerfall. 

Eftersom du (troligtvis) inte känner mig, så ska jag jobba på en riktigt bra presentation tills morgondagens inlägg. Jag vill ju att ni ska lära känna det ni läser, och jag ser mer än gärna att ni skriver till mig om ni har något på hjärtat.

Ska fortsätta en kort kedjerökning, slå på tvn, dränka mina sorger i Lushprodukter som doftar himmelskt, intala mig att det är kväll och att jag borde somna innan 04. Imorgon ska jag försöka pilla i min piercing jag tappat, köpa en usb-sladd så jag kan börja scanna in roliga saker och lägga upp. Tänker visa, låt oss säga... Allt.