onsdag, mars 14, 2012

Universal funktion - Kärlek.

Åhhh. 
Jag har haft 513 sidvisningar. Kanske EN unik besökare om dagen. Tänka sig. Personer som iaf tror att de orkar läsa det jag skriver. Ja, det kan bara beskrivas som fantastisk. Men jag ska bli bättre! Jag skulle kunna säga upp mitt liv och skriva istället. Alltså det vill jag ju, skriva böcker. Men eftersom... Ja... Allt, jag har ju OCD, vet inte om det spelar roll men visst jag har OCD och skriver jag en bok har jag ingen koll på vem som kommer läsa det, om de dömer mig, blir förbannade och äcklade. Här kan ju anonyma människor bara slänga ur sig skit i kommentarer och så fine, då vet jag det. Men jag vill se era ögon när ni läser. Se när ni gråter. Jag har iaf en bok på gång, som jag skrev för flera år sen som faktiskt fick intresseanmälan på sig men jag gav upp det. Men nu skriver jag om den, innehållet har utvecklats efter som jag blivit äldre och det är inte en typisk självbiografi, för jag vill hitta på saker också... Fast sen får ju ingen veta vad som är sant och inte sant, det skulle de nog inte palla. Men jag siktar stort på att skriva klart den innan jag börjar med min utbildning nästa vår. Tänkte skriva klart den när jag flyttat till Thailand temporärt till hösten. Det låter som om att det är mycket på gång, så jag borde lyssna till det. För jag känner att jag står still. Har min lägenhet, mitt sl-kort, min hund, mina vänner, mina bekanta, mina väl utvalda mjuka pussar, min inkomst, mina besattheter, min dosett som räddar allmäntillståndet, min vårdkrets, mina eviga långa samtal som bara resulterar i att jag INTE ska tänka så mycket men bara tänker MER, mina hudvårdsprodukter, min iphone, min jävla facebook, mina gröna levande krukväxter, min hunger, mitt öppna sinne, mitt vrede, min tjocka mage, accessoarer som matchar allt och inget, kassar av saker jag vill slänga eller ge bort... Men sen? Vem var det som sa vad. Jag minns bara ord, och ibland tatuerar jag in dem på kroppen. Har kommit upp i 10 små meningsfulla sätt med bläck i huden, ... Men vad sa personen, att allt vi gör är totalt menlöst, men det är väldigt viktigt att vi gör det. För det finns ju små fiskar som lever på större fiskar, folk som överlever katastrofer, privatplan som flyger överallt, jämt, ensamma hundvalpar som skakar i regnet under en tidning som säger något på ett främmande språk om vad som händer. Men vad fan är det som händer? Jag tror, och ni vet jag vem som sa det, en person jag älskar som inte kan det här språket, men han sa alltid .... Elisa..... Jobba på de små pusselbitarna först så får du en klarare bild av helheten. De små grejerna löser de större. Och jag har aldrig trott på det. Inte förrän nyligen. Gud jag älskar dig. (Translate, God I love you.) 

I förrgår fick jag besök av min allra bästa vän sen 13 år tillbaka i tiden. Vi reser bakåt, framåt, rör oss stillastående, allt händer, jämt, allt är samma sak, lika rörligt. Jag älskar dig mer än vad man någonsin skulle kunna förklara för någon som inte just får ta emot denna kärlek. Och jag vet att du känner den, även om vi bor ett intercitytåg från varandra. 

Det var iaf underbart att ha dig här Ranvi, vi käkade på Fridays och tog en drink, hade hemmaspa och skedade hela natten. Det är bilder som denna som visar hur universum fungerar. Och jag förstår ingenting. Men jag känner det. <3





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar