tisdag, juni 12, 2012

Left with paranoia.

Nu kommer det bli långt och krångligt. Men jag kan fan inte uttrycka mig bättre för stunden. Jag tror jag går igenom någon sorts existentiell kris på högsta möjliga nivå. Känns som jag drivs till vansinne av allt omkring mig. Ingenting känns rätt placerat, ingenting tilltalar mig, inget får mig att trivas. Har kutat runt som en galning hemma idag för att försöka att åtminstone arrangera mitt hem så jag trivs i det, men väggarna börjar fan luta och saker jag har utplacerade känns väldigt, väldigt främmande... Så jag flyttar på dem, men så är de tillbaka där de stod från början. Tror jag lever i någon sorts mall som alla ska leva i och när jag börjar ändra på den så ställs jag inför ett stort dilemma, vad ska jag tro på, mina känslor, mitt sk "förnuft" eller ska jag låta saker vara och leva med dem som de är? Hittills har jag lyckats kompromissa rätt bra. Haft ett visst avstånd till vad som händer, men de kommer närmre och närmre och jag mår sämre och sämre och tillslut, ja, just nu, står jag inte ut längre. Världen känns hotfull. Och jag kan inte försvara mig. Min naturliga instinkt är att FLY. Men jag har ingenstans att ta vägen. Ingenstans jag vet iaf. Måste packa, måste till arlanda, måste kolla avgångar och köpa en flygstol någonstans. Klaustrofobi, jag har haft det tidigare, inte bara i små utrymmen men i små sammanhang. Och nu börjar jag få klaustrofobi i stora sammanhang. HÄR och NU får bara inte finnas. DIT är det enda alternativet. Nej, jag ska ringa några samtal och se vad jag kan göra åt saken. Men internet finns överallt. Jag uppdaterar när jag kommit på en lösning.

Over and out. Elisa. / inkl. OCD/KLAUSTROFOBI/PARANOIA 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar