lördag, juli 28, 2012

Det är över nu. Jag kan börja.

ssssucker love is heaven sent, you pucker up, our passion's spent-... my hearts a tart, your body's rent, my body's broken, yours is bent .... 

Vad ska man säga?
Det är tur att man åldras framåt. 
Även om inte mina sår läker, min hjärna kan tvätta sig själv, min kropp kan starta om och fortsätta på ett bra spår, att jag aldrig lär mig av mina läxor, bara minns dem och hoppar över ett kapitel. Saker börjar få konsekvenser men det är också då jag känner mig vuxen nog att veta att Jag styr det här skeppet Jag styr världen. Det är Jag som går under om något går under. Jag vet att det är lugnt. Jag vet att jag kan börja nu. Jag tackar bara min dåvarande kropp och själ att vi klarat oss så bra som vi gjort. Jag är så glad att det var då. Och det är över nu,

fredag, juli 27, 2012

THETHEEMPTY

Jag är glad.

Men nu ska jag säga någonting som gör mig förbannat ledsen. Lättad, till viss del, men just nu bara förbannat ledsen. Jag känner inte av mänsklig kontakt. Det känns som att ingenting rör mig. Ibland när jag blir nostalgisk och kommer ihåg en känsla minns jag precis hur det kändes men att jag inte känt så på väldigt, väldigt länge. Jag förstår att jag saknar det helt enkelt. Men det är inte enkelt. För det är inte bara att sätta personer i mitt liv som rör sig kring mig, med mig, känner mig, jag måste känna någonting tillbaka. Just nu känner jag - ingenting. Eller om man får vara så komplicerad och säga att det enda jag känner är att jag inte känner någonting. Så jo, någonting känner jag. Ett stort hål i mitt hjärta. Jag vet inte vad som fyllt det tidigare, om det varit bomullstussar doppade i vatten som bara svällt men egentligen inte varit någonting. 

Ett steg närmre är långt och sen små steg tillbaka.

Jag önskar att någon kunde förstå. Eller så förstår alla. Det är bara jag som inte gör det. Men vem bestämmer det? 

???????????????????????????????????

Dagen har spenderats på flera håll i stan, bland annat i en väldigt förvirrande galleria men jag svor mest och träffade en charmig asiatisk man som inom loppet av två minuter kallade mig för "fröken" 18 gånger. Men men, god mat, lite rolig shopping, mysigt sällskap, trötta fötter, fint väder. Vad mer behöver man? (Jag tror jag måste sova på den saken.) Jag vill bara att det ska hända något. A real party not just people who are faking fun...............




torsdag, juli 26, 2012

Du hörs inte. Du syns inte. Du bara känner.

I WANT YOU TO SEE IT TOO..............






Jag drömde att min mamma hade köpt ett nytt husdjur till mig i födelsedagspresent.
Det var en blandning av en kackellacka och en hummer, i samma storlek som min hund ungefär.
Jag var livrädd för den och hatade den och grät och vågade inte ta i den. 
Men sen rymde den och försvann.
Och jag saknade honom.
Dagen efter festen kom han och knackade på dörren, och jag blev glad igen.
Jag vågade fortfarande inte röra honom eller titta direkt på honom.
Men när jag sov den natten petade han med sina tentaklar på mina fötter så jag sov helt himmelsk. 
Jag tror att jag måste erkänna att jag kanske. KANSKE. Är i behov av någon sorts närhet.
Kanske ett annat litet, litet monster.

Nu kommer J. <3

I MISS MY BRAIN

Jag vet att jag tjatar, men vad fan ska jag tjata om då? 

>>>Köpte en frappino dubbel espresso vid gullmarsplan,>>
mötte upp bästis på tvärbanan, åkte till liljeholmen, >>
promenerade ner till vattnet, hörde att det skulle vara Sveriges varmaste dag idag, vilket jag missuppfattat som VÄRLDENS varmaste dag så jag kom i badkläder, men icke, det blev inget bad. >> Jag tjuvpassade på en svan och skrattade och bläddrade i skvallerblaskor och blev varm trots molnen >> 
Övergav badningen och överöste mig med shopping, bra shopping för en gångs skull, min realitetsgen har växt sig lite större så jag konsumerar inte så helvetiskt mycket som jag gjorde förut... Nu köper jag bara saker om jag behöver dem. Kanske inte VERKLIGEN behöver dem, men saker som underlättar......  >>> blev en fin blommig klänning,  två fängelserandiga (varav en jag sitter blöt i nu) samt en puderrosa och en marinblå, de är likadana, jag kunde bara inte bestämma färg och affären hade redan stängt så jag slog till på båda...  > Blev lite grejer på Body Shop också, en fotspray som ska lugna fötterna (onödigt vetande: jag kan bara sova när mina fötter är blöta eller fuktiga, en våt handduk kan hjälpa men nu har jag köpt någon form av dyrt väldoftande vatten istället) Allmänt babbel. >>> 3,14

Där gick hela dagen. Jag var hemma strax innan 20. Köpte hysteriskt mycket frukt på vägen hem också, bland annat fenomenet "platta persikor", någonting jag aldrig sett förrän den här säsongen av fruktinvation. Hysteriskt goda är dem iaf (låt mig använda ordet "hysteriskt" lite oftare, okej?). Jag har redan ätit för många och vill gärna behålla den trevliga kemin mellan oss och inte överäta mig. >> Lagade middag. >>skakade >>> Kollade på en lång serie av program på discovery science, om kosmiskt medvetande/ universalt tänkande, katten i lådanteorin (som alltid slutar med att jag tvivlar på min egna existens så länge ingen ser mig..). Parapsykologi. Magnetism. Sjätte sinnen. Sjunde sinnen. HELL... hur många sinnen som helst. Jag snackar inte om att se döda människor, "I see dead people".... Jag pratar om skillnaden mellan liv och död. Svarta hål. Rumstid. Kvantfysik. Och så fortsätter det, och fortsätter ... >>> 
 Det är inte konstigt att jag inte kan sova.
 Det är nu jag kommer till vad jag tänkte tjata om från början

JAG HAR SOVIT 4 TIMMAR SEN JAG VAKNADE I SÖNDAGS MORSE. DET ÄR ONSDAG KVÄLL NU. JAG KAN INTE SOVA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Känner svagt av att jag blir trött. Väntar som ett barn på julafton efter drömmar, men sen uppkommer någon sorts hypomani bland hjärncellerna och jag får för mig att pyssla, skriva, möblera om, sortera mina dvdfilmer efter färg... you name it. Jag är bara rädd för att det kommer gå för långt snart. Att det brakar ihop i en psykos. För ja. Jag börjar se konstiga saker. Men det är kanske inte så konstigt.

Okej Elisa. Ingen orkar ändå läsa det här. Vad ska jag säga? Något perverst? ***** *** !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 

La mig i duschen ett tag och drog på mig en klänning utan att torka först. Som sagt, jag gillar att vara kall och fuktig. Som Rudys nos. Åh jag saknar Rudy. Rudy är min hund, mannen i mitt liv. Min lilla krabat... GULliggulligullii....

Sen stod jag och gjorde konstiga rörelser genomblöt, dödstrött till en låt jag hörde på tvn som jag snabbt googlade upp "Eyes" av Kaskade. Live @ Coachella, dansen slutade med att jag satte mig här och skrev ner allting istället.

Ljuden i huvudet byter ton.
Jag tror jag måste slå ett kortnummer och be någon ringa och checka att jag lever imorgon vid lunch. För jag drack en hel del theralen nyss, alltså, RING INTE POLISEN, (jag vaknade av att det stod 6 poliser utanför min lägenhet en gång för att någon ringt polisen då jag skrev liknande saker...) Jag överlever alltid. Jag tycker bara jag förtjänar sömn. Som sagt, min kropp mår prima. Eller nu ljuger jag. Jag menar bara att jag är tålig. Jag har gått genom eld och legat under vatten. Så oroa er inte.

Lova bara att ni drömmer fint inatt? Okej? 


Nu överlåter jag ordet till någon annan. Läs någon jävla fashionblogg, OKEJ ???




onsdag, juli 25, 2012

Survival of the fittest. And we got the fucking Guns.

Så.
4 timmars sömn på 76 timmar. 
Jag vet inte varför jag inte kan sova. Troligtvis för att jag inte vill sova. För att jag upptäcker att jag blir aningens euforisk och kreativ av att inte stänga av maskineriet där uppe. Inte låta mig sväljas av mardrömmar utan drömma vaket. Vet inte hur bra det låter, men hjärnan känns mer verklighetsbaserad.

Jag har alltid varit fascinerad över drömmar. Varför vi drömmer. Vad vi drömmer om. Varför vissa minns vad de drömt och andra aldrig gjort det. Hur en känsla kan bli så stark trots att man bara ligger ner och blundar. Att man kan förälska sig i personer som inte finns. Att man minns drömmar när man drömmer dem. Att man vet att man drömmer. Att man efter det kan tänja på alla sorters gränser... (Alla "man" är egentligen "jag"...) 

Jag har alltid haft livlig fantasi. Det ser inte jag som en sjukdom. För, face it, andra gör ju faktiskt det. Man ska tydligen släppa fantasikompisar och påhittade ord och sammanhang när man är liten för att sen ta del av en stor gemensam verklighet där sånt inte hör till. Och... tydligen.... gör inte jag det. Jag är kvar i fantasivärlden till stor del. Jag är till stor del barnslig fast jag förstår vuxensaker. Jag kanske snarare väljer att vara barnslig, inte världsvan, inte ha någon fot på marken. Det är bara sån jag är. Jag får ut mer av det. 

Sen jag vaknade har jag suttit på balkongen, druckit kaffe, rökt, läs Microserfs, kluddat ner en snabb teckning, "fixat och donat" som jag kallar det, som mamma skrattar åt. När det står "fixa och dona" på mina to-do-list. Jag gör såna listor varje dag. Jag kategoriserar dem som MUST DO, och TO DO, och DO WHENEVER YOU FEEL LIKE IT och DON`T DO IT ... typ. "fixa och dona" står med på alla. Har legat i mitt tält och funderat över saker. Och så fort det uppstår ett frågetecken försöker jag googla mig fram till en lösning. Det funkar oftast. Tyvärr. 

Minns ni hur det var när inte google existerade? Man slog upp saker i böcker. Jag kommer aldrig tappa intresset för böcker, böcker är ljuvliga. Att de existerar, att de inte kan ha systemfel eller tillfälligt ligga nere. Där man kan se källor, fast källorna är väl i många fall resultat av google nuförtiden... Cirkeln är sluten. 

Just nu googlar jag mycket på kärnvapen och radioaktivitet och olika sorters strålning. Solen tex. Jag ska avsluta det här nu för jag ska ta mig ut till liljeholmen och bada med en nära vän. Får se hur mycket jag vågar sola och bada när jag har en ny tatuering. Någon sa att det här skulle bli årets varmaste dag så det måste ju utforskas. Jag kan inte sitta här och vänta på att sömnen kommer. SÅ.

Jag ska åka till gullmars. Köpa en frappino på Espresso house, ta tvärbanan, möta upp min raring, åka till liljeholmen, ha det mysigt, vistas halvnaken bland andra halvnakna människor och med all säkerhet bada... ja. Sen ska jag hämta ut en drös böcker som jag beställt. Kolla om en fin klänning finns kvar som jag såg häromdagen. Men även om den inte gör det så spelar det inte så stor roll... Kläder är bara kläder. Jag vill synas på skinnet. Inte genom material. 

Nu ska jag gå.
MEN

Morgonens två konstverk::::: Jag vet. Det är barnsligt. Men vad var det jag sa?



tisdag, juli 24, 2012

Dream Causeby the Flight of a Bumble bee around a Pomegranate a Second Before Awakening

Tydligen så har jag ju en "RUBBAD" personlighet. Har aldrig hört det uttrycket förut men ja, nu kallas min diagnos för det. Så det får väl inkludera allt vad det gör. Nu är jag helt emotionell RUBBAD känns det som. Det finns så många fina saker. Även det fina i det fula. I bilder, former, ord och känslor. Jag vet liksom inte vart jag ska stoppa allt. Hur jag ska få utlopp för detta. När jag skriver begränsar jag mig alltid till vad jag tror att folk kan uppfatta, men inte mer. Jag måste släppa den spärren. Kanske inte JÄMT vad jag än gör för då skulle jag nog bli... rubbad... Men när jag skriver och målar. Blunda. Singla slant om vilken färg som passar vart. För mig finns det ingen rätt plats. Allt är rätt där det är. Och om jag inte är på den platsen just då. Ja.

Då är det dags att jag börjar ta mig dit. Förstår ni? 

EN BOX.... SOM ÄNDRAR STORLEK... BEROENDE PÅ VAD DU HAR I DEN........ JAG TRODDE LÄNGE ATT VAKUUM VAR SAMMA SAK SOM VALIUM. VART SITTER TAKET NÄR MAN FLYGER UPPÅt???? 

Följer det med hela Vägen eller dundrar du genom det? Vart går gränsen mellan att vara hög och låg, ..... 
 Frekvenser i kroppen som säger 
 saker till dig

 Men vad säger DU???? 

jag undrar fortfarande varför vissa nöjer sig med att stanna där dom är och fortsätta i mönster som redan är utpräglade 
 istället för att röra sig fritt 
 inte veta vägar
 tappa bort sig 

Men aldrig glömma vart man hör hemma.

Det här är bara en liten del av himlen som tillhör oss alla. Det är fantasilandskap som vissa bygger hus på och andra bombarderar.  

När vi inte kan sluta ro med oss själva. Vem ska då göra det? Ingenting rör mig/jag rör allting. 

Första stöten är viktig. Men vem vet vart vi var innan vi föddes? På samma ställe vi kommer vara på när vi dör ??? 

 Jag tror skillnaden är så extrem att vi aldrig kommer få uppleva den...

 Och där tog musiken slut.
 Alla packar ihop sina saker och går 
 hem

Jag stannar.  

 

Formaterat inlägg.


HELLO STRANGERS! My name is Elisa. And yes, I have named myself. In the back of my head, I thought of the computer program ELIZA, which you should be able to hold a conversation with. I have never investigated the matter more closely. My name is Elisa with an S, in a more classical way, or it sounds less dramatic. There´s no headlines  about me in newspapers or what so ever
  
And yes, I am the charming robot you can talk to whenever you feel like it. I will always be here until the internet goes offline. This is my blog. I made websites with classical html in the early 2000s. But now it is called blogging. My blog is not a blog. It´s a ventilation. I wish I could make it more complicated and fun. Funny. Freaky. Fucking. Mind Games. It must be so fucking easy these days. Me. ME ME ME ME!!! What about the universe?

I welcome cordially all the readers who actually happened to visit this page. Yes, I follow my stats slavishly. BUT. Now I try to write less and show more pictures. Make it easier,  no one has time for these kinds of detours. So.

My name is Elisa. In the current situation, I am 27 years old and lives in Stockholm, Sweden. Born and raised here but I have set my feet a little everywhere in the world. I have been on Mulholland Drive and watched the stars, I've been inside the pyramids in Cairo, I have been swimming with giant turtles in the Caribbean, have seen the ice sheet in northern Norway and has been on jungle expeditions in Thailand. There, among many you could say. Moments I will never forget

For a while I had intended to stay in the U.S. but I had things left to do here. I still have.  But I go, pause time, causing it to go fast, brakes, landing back in my charming apartment and try to remember what pieces of the puzzle I found on the road. In the winter I'll flee to Thailand. But I will write from there as well. There will be a new life. A whole new life. Just what I need. I present myself as Elisa Prefect, after the name stolen from The Hitchhiker's Guide to the Galaxy of you who have not read it. If approved by the registrar, I will certainly change my last name.

I build new, expand, develop. I'm not just a computer, I am a polite alien who is here to help you. Nothing surprises me. But I'm fascinated by everything. Much makes me feel really REALLY bad, bad like jumping out of a window. But on the other side, also the opposite, up in the sky, laughing like crazy, crying at how beautiful the world is. The hair-thin line that says it's a little more difficult because I'm bipolar precisely in that aspect. That and much more.
 
I write everything that comes up here from my point of view. Make-up. IKEA furniture. DEATH. Do not be afraid. Some days I just want to finish everything, but my body has chosen to survive, I'm living with permanent injuries that might have been driven many to insanity, but I stand out. Because I know that when the sun is shining, I am all warm and there is nothing else just then. Things I like. ... ? Research. Space. Yoga. Travel / movement. Snorkel. Expose me to deadly things, but with a safety line. Writing morbid stories. Work with my hands, be creative. Discovering this beautiful landscape. Read. Lot and lots. Ideally, by Douglas Coupland. My biggest idol. More about that later. Music! My favorite band is Radiohead. IN MY HEART SINCE 1995th Tattoos. I have 10 of them now. Paint grotesque paintings. Flying aircraft. Black and white things. “Bröderna Olssons” baby back ribs. And yes. Of course, my own two brothers. A few friendsAnd a large mass which I´m  both afraid of but slowly approaching me to see if they go on my experiments. OK. This is too much.

 I just wanted to say hi. Would you like to ask something. Anything. What the hell is it now would be, so do it. See you soon. Love.



PS
My email is no1crash@yahoo.com
I had it since 1998. And no. I´ll never change it. ;)

Insomnia.

Livet ter sig på olika sätt. Jag ska inte ens försöka låtsas någonting, det här är min vardag. 

Nu får jag räkna bak i tiden... hmm... i söndags var jag och tatuerade mig. Blev grymt fint. Ett steg närmre perfektion av ord och meningar som betyder något för mig. I detta fallet fick Trent Reznor stå för ordet. Efter det var jag ute och åt middag. Ångkokt lax om jag inte minns fel. Sen la jag mig och började kolla från avsnitt 1-8 av serien 24 eftersom jag köpte hem alla säsonger några dagar tidigare. Tittade tills jag blev trött, sen ville jag sova. Men jag kunde inte sova. Helt omöjligt. Ögonen och huvudet var det bara mos av, som det är om man är uppe i 20 timmar, prövade lite olika tekniker jag har för att få bort rastlösheten, hoppade hopprep (förlåt grannarna!), gjorde sit-ups, var ute och joggade en sväng men det känns dödsdömt ändå. Jag kan göra saker när jag är övertrött, men ni vet hur det blir,...? Det blir väldigt konstigt. 

Skitsamma. Det blev ingen sömn. Inget jag dör av. Jag gick på min keramikkurs. Har ett spännande projekt. Promenerade Hornsgatan, mitt förra hem, men inte längre, nu är det bara minnen. Av en slump hamnade jag på stadsmissionens bokavdelning. Sökte mig såklart snabbt till C som i COUPLAND och likt förbannat hittade jag ju två Couplandböcker! En "originalutgåva" haha, nej men den var från 1994 av Microserfs och en svensk översättning av JPOD, har visserligen läst båda men det var länge sen och jag har inte läst JPOD på svenska, så plötsligt var mina problem borta, jag blev lycklig för 70:-... Sen kollade jag G som i GIBSON och hittade en favorit som var inbunden och två jag inte läst, typ... mirakelförfattaren himself. Så det gjorde mig nöjd som fan. Irrade runt på söder med Microserfs i högsta hugg och det tog ungefär 2,5 timme att åka hem från söder för det var något skit som hände med tunnelbanan. Tänkte direkt att någon begått självmord. Fick panik. Tänkte på... ja... Så jag gick till espressohouse och beställde in allt som såg gott ut, tog 7 xanor och satte mig i ett hörn och läste och läste och blev mer och mer trygg tills jag vågade ta ersättningsbussar runt halva stan och slutligen hem.

810 steg från pizzerian och hem. Sen åt jag. Trött som fan. Tog mina sömntabletter + extra allt, nu skulle jag bannemig somna. Och vad är klockan nu? 13:34, jag har alltså varit vaken sen söndags morse kl 07:45. Förstår inte vad som händer i kroppen/huvudet. Signalerna däremellan verkar iaf inte fungera. Kroppen vill sova, huvudet vill surra, eller så är det tvärtom. Nu väntar jag bara på min backup, har städat och tänkte möblera om i sovrummet så jag kanske får en ny känsla när jag går och lägger mig. Vem vet? Ska iaf sätta upp mörkläggningsgardiner och fixa och dona lite. "FIXA OCH DONA" står det på varje jävla dag i min kalender. Men det är ju sånt jag gillar också.

Det är dessutom slut på mjölk, så jag kan inte dricka kaffe, istället för kaffe dricker jag bacardi breezer, vet inte om det är den bästa frukosten, men jag äter iaf kanderade nötter till. All good. All good. Snart kommer mjölk, yoghurt, jordgubbar och cigg. Helt... perfekt.

Somnar jag inte sen ikväll blir det nog att köra huvudet genom väggen. Jag måste sova. Jag blir konstig såhär. Jag ser ut som ett rent helvete (och tänker inte visa något bildbevis på detta då det skulle skrämma skiten ur er...) och beter mig som om jag vore påverkad och får lustiga infall. 

Uppdaterar senare.

Så nej, jag har inte varit på någon fashionfotografering, inga möten, inga luncher på Östermalm med de andra bloggarna, bara det här. 



(Andra dyrkar bibeln. Jag dyrkar LIFE AFTER GOD...)


Det här är allt jag har.
Och jag har allting. 

onsdag, juli 18, 2012

Normalitetsgrad 4,5

Ja, det är sant. Ryktet stämmer. Jag har börjat gymma! Bara för att man är fet betyder det inte att man inte kan/vill/orkar röra på sig. (Jag tränade mindre när jag var pinnsmal må jag säga...) Jag ÄLSKAR att svettas järnet efter ett hårt träningspass. Tränar på 24SEVEN och det är fan grymt, kan gå dit precis när som helst då de, ja, har öppet dygnet runt varje dag. Om jag är rastlös 02 på natten är det bara dra dit, eller om jag är jättemorgonpigg. Passar mig utmärkt. Faktum är att de borde öppna fler kedjor som har öppet jämt, typ gallerior, restauranger, krogar... rubbet. Alla människor är inte anpassade efter det sk. "sociala SCHEMAT" som jag så många gånger fått höra att jag inte har överhuvudtaget. Men vad ska jag göra åt det? Jag prickar in ett par timmar här och där och agerar normalt som man ska bete sig och resterande timmar behåller jag för mig själv. Ingen kommer någonsin få veta någonting.

Nej, nu kvällsfika och sen sömn.
Jag har ju ett schema att följa. (?) Nej. Men jag känner för att vistas i solen imorgon så jag ska passa på att vara vaken när det är ljust. Det är min enda plan just nu. Finnas i solen. 


Elisa/ en timmes svett

söndag, juli 15, 2012

Fevers and Mirrors.

 i´ve been thinking about you
so how can you sleep these people are not your friends they are paid to kiss your feet but you don´t know what i know and why should you care when i am not.... there.?

Myself keep slippin´ away

Jag tror att vilket liv man än lever, vare sig man tillåter sig att "passa in" i samhället eller inte, så måste vi alltid tillåta oss själva att anpassa oss till våra egna mönster. Det vinner man massor av tid på. Massor. Man kan aldrig förutse precis vad som kommer hända nästa dag, år... minut... i princip... Så låt det vara. Fånga inte dagen, låt dig bli uppslukad bara, omge dig av den. Man kan inte leva varje dag som om det vore den sista, det skulle iaf få förödande konsekvenser i mitt liv. Vad skulle jag göra? Som jag inte gör nu alltså? Njuta. Njuta är det jag gör nu. Mitt mönster hoppar mellan att njuta och plågas så in i helvete så jag gör kalkyler och försöker anpassa mig till att det faktiskt är såhär. Det får bli en jävligt bra, aktiv, alert vecka, kanske några dagar på sjukhus, hos mina föräldrar eller ute och resa, men alltid vara beredd på att det kommer bli bättre. Och sämre. Det finns inget bra måtto egentligen som är resonabelt. Göra allt idag för att det kan vara för sent imorgon? Goosh I´m gonna die young. Det enda jag kan göra idag som kanske är försent imorgon, eller den jag dör, det är att leva, omslutas av kärlek, kriga mot smärtsamma saker och lära mig stryka streck och måla bilder.

Förlåt. Jag är en rastlös själ.
Det negativa med att bo i lägenhet. Folk uppskattar inte om man börjar spika i väggarna efter 22. Jag vill så gärna spika upp lite inramade grejer jag pillat med ikväll. Plus att jag såg en fantastiskt bra film som heter "The Beaver", om du tycker att den är löjlig ser du nog inte det storslagna i den. Men, det är lätt att förväxla dessa två begrepp ändå. Mycket storslaget är löjligt, och tvärtom.

Säger jag emot mig själv mycket? Folk säger det. Då säger jag att tyvärr, jag har fler åsikter än att bara stå på en sida och hejja på ett lag. I AM EVERY FUCKING DAY AND A LITTLE MORE I SOLD MY SOUL BUT DONT YOU DARE CALL ME A WHORE:.........................

Så, "The Beaver", sen har jag dammsugit hela lägenheten, Vädrat, vattnat blommor, bytt krukor till vissa blommor, flyttat runt lamor, fixat i badrummet och sorterat saker samt försökt googla på om det finns växter som kan leva i mörker och fukt, alltså i badrummet, jag har alltid velat ha ett blomstrande badrum men ingenting kan väl leva i den miljön så det blev en fejkblomma så länge. Mycket bra mycket bra, men nu då? Igår fick jag dubblera min dos sömnmedicin för att jag inte sov på.............. det blev en väldigt, väldigt lång dag bara. Den där dagen jag packade, drog, vaknade, inte fattade någonting, jag är så JÄVLA rastlös! Jag har några knep,
- HOPPA HOPPREP
- STÄDA 
- GÖRA KOLLAGE SOM INTE BEHÖVER VARA FINA BARA SAMMANSATT KAOS
- SNACKA SKIT MED EN BÄSTIS

men nu har jag testat det där och jag är speedad som en idiot ändå. Vad ska jag göra? Bildbomba er? Ok.

En början till hobbyrum, det som inte syns är min beanbag och mitt tvåmannatält inrett med madrasser, massa kuddar och ett stort mjukt duntäcke samt lampa. 

the beauty of Insomnia

jag har varit ute och cyklat, med diverse rökpauser.

fika-to-go samt shopping har även avverkats

Gosat och lekt, skrattat så jag gråtit och fortsatt med min bästis. (Hon tyckte hon jag var brun, jag tyckte jag var brun, ingen hade rätt tydligen...)



Sådär ja. Nu har mina grannar börjat bråka. Nu kan jag passa på att spika. Yay.



fredag, juli 13, 2012

i hate love

Nu tänkte jag ta upp några helt vanliga, allmänna problem som säkert hänt DIG också!!!!!!!!!!! Igår var jag på stan med en nära tjejkompis, vi var och kollade lite konst, shoppade, fikade, allt sånt man gör när man vill ha trevligt tillsammans. Ja, sen kan man göra en jävla massa andra trevliga saker tillsammans också, men igår gjorde vi detta. Jag hade inte ätit någon direkt mat under dagen förutom stillat min besatthet av dessa typ 6000 kaloriers frappinorna (eller vad de heter?) som finns lite varstans, hur som haver... På vägen hem från tunnelbanan köper jag en pizza, hawaii med extra mycket ananas, en fanta och ett paket cigg. Jag går hem, slår på viasat film och börjar käka och sen...................... nothing. Minns inte ett skit. Har svaga minnesfragment av att jag träffade J. Men det vet jag ju inte är sant. Även svaga minnen av att jag badade och att jag åkte taxi med min hund i knät. 

Så vaknade jag i morse, hade ingen jävla idé om vart jag var och ramlade ner från sängkanten eftersom det var en 120 cm säng och jag hemma har en större. Snabbt inser jag då att jag är hos mina föräldrar. Tydligen så hade jag kaosat igen, fått en blackout, hotat att ta livet av mig, kräkts upp pizzan, slagit huvudet i golvet, pratat med mamma och pappa/centraljouren/någon vän/god knows// och på något sätt packat en resväska med hör och häpna, nagellackremover, nagellack, nagelbandsolja, underlack, överlack, läpp-peeling, kroppspeeling, raklödder, ansiktsvatten, mina nya träningskläder, två paket cigg, några böcker, min dator inklusive mus plus en massa mer saker, satt mig i en taxi och åkt över hela stan för 700 spänn för att sedan landa hemma hos mamma och pappa, äta lite vattenmelon, bada badkar och sen gå och lägga mig...
Alltså detta är min version av det hela, det jag minns. Eller inte minns. Men det är ju sjukt hur man kan förtränga en hel kväll men ändå tänka på att packa ner nagelbandsolja och läpp-peeling??? Juste, sen smörjde jag in mig i brun utan sol. Övervägde fortfarande att ta livet av mig men bestämde mig för att sova på saken för att se om jag blev brun. Och jo, det blev jag.

Idag har jag haft en helt underbar dag. Känns som jag smittat av mig på vädret. Låg ute och solade på gräsmattan tidigare i förmiddags och skrev ännu ett kapitel i min bok. (Fruktansvärt rått och psykopatiskt, you´ll se...) Låg där tills det började regna, gick in, sen åskade det och blixtrade, när det gått över gick jag ut och fortsatte skriva, sen upprepades samma procedur ett antal gånger. Efter regn kommer solsken, men efter solsken kommer det alltid komma regn, det kan ni inte komma undan... 

Vare sig regnet eller solskenet, man får anpassa sig. Jag vet att jag aldrig kommer kunna anpassa mig till 100%, men jag vet att jag är förbannat bra på att låtsas. Det kan lätt tolkas som samma sak, men det är det inte, det är det verkligen inte....

Det är så jävla många saker jag önskar att jag kunde säga, men jag är rädd för att om jag säger dem som kommer det leda till förödande konsekvenser. Det finns vissa saker jag borde reda ut i lugn och ro med samråd av kunniga personer. För det är en grej jag inte riktigt fattat. Det känns ungefär som slutet/början av Fight Club. Liksom, "du träffade mig i en väldigt konstig del av livet bara..."... Oh well.

Så, jag dog inte. Jag har shoppat dyra underkläder, hårprodukter och skit som ska göra mig fin. Alltså, SKA, inte GÖR, men... SKA... Har ätit min favoritmat som pappa lagat, tagit iktorivil för att se om det fungerar, och det antar jag att det gör eftersom jag är lugn som en filbunke och klar som klarheten själv. Nu ska jag avnjuta en cigg och en cola light liggandes på gräsmattan, svara på 9 SMS jag inte svarat på och på något sätt försöka säga att jag har inte glömt er. Men när jag glömmer mig själv så går mycket förlorat. Men bara för stunden, Allt finns kvar.Allt jag någonsin älskat dig för.

Kan man hypnotisera bort kärlek? Eller kan man förtränga den utan att hata? I hope I wish I know. 

Cigg,cola,bada,skriva mer, ägna mig åt trams, vänta tills imorgon och få en kyss.





             I SAY FUCK MARLA SINGER!









tisdag, juli 10, 2012

2000.jpg



Städar köksskåpen, organiserar min mat. Skriver på en skum novell. Försöker lära mig franska. Känner en total hopplöshet när det gäller återupprepning. Du fixar naglarna, målar dem, tre dagar senare måste jag göra allt igen. Visst det är bra när man är trött och rastlös, men vetskapen att det kommer hända igen och igen och igen är... hopplös. Fast det gäller ju allt. Människan är en förbrukningsvara som man måste hålla efter själv. Jag har inga problem att göra det men jag ska däremot börja lägga mindre tid på det för att hinna med allt annat jag har i huvudet. Saker som kanske inte syns utåt men har stort inflytande inåt.

Det var dagens tanke.

Nu ska jag göra god köttfärsås!


torsdag, juli 05, 2012

Note for the public!

Sådär ja.
Utskriven från den låsta avdelningen med dealen att jag tar lite mer xanor, lite mer anti-psykotiskt och en extra dos ritalin. Min medicinska och psykiatriska historik har många highlights. Nu var det mest en sån där onödig händelse kopplat till att jag tappat livslusten. Jag förstår självklart att många andra människor som inte är "sjuka" får dessa tankar och infall fast kanske inte tar det ner på djupet som jag gör. Som kanske nöjer sig med några glas vin, lite lösaktighet eller isolering och sen fine, du slutade vara trött på livet, fick mersmak. Min tanke är att nej, jag vill inte leva, jag vill inte leva såhär, nu kan jag inte förlora någonting mer eftersom jag redan är DÖD för den här världen så jag är fri att göra vad fan jag vill. Därför tar jag tillfället i akt att ****** ***** *** ******** och **** ALLT ... Mitt svartvita tänkande växer mer och mer för varje dag som går. Men lika snabbt det slår om till svart kan det bli vitt. Hatet till enorm kärlek. Eller menlösheten till uppbyggande fantasier. 10 dagar på en låst avdelning och min ståndpunkt har rört sig framåt. Alltså inte dött. De säger att det var bra att jag inte dog, att jag kan överleva det här, att jag kan få hjälp och verkligen ta tag i problem. Så, ja och nej. Det är bra att jag lever, för annars skulle jag tex inte kunnat skriva det här, avnjutit en god middag igår med en karta tramadol, sett resultatet av mitt ikea-möbelsbygge, läst "generation a", fortsatt på säsong 4 av arkiv-x, osv osv, allt sånt romantiskt babbel. Men visst, nog fan är uttryck och känslor mer värt än att ligga död och begravd, eller uppbränd och utspridd. Nu vet jag ju personligen inte vad som händer när man dör, jag är ganska säker på att min kropp kommer förmultna och brytas ner på något sätt, men jag är faktiskt inte säker på vart mitt minne kommer ta vägen, om det lagras på någon sorts stor bank av tankar och känslor som något större eller mindre väsen. Dock är jag ganska säker på att om kroppen förmultnar kommer jag aldrig komma tillbaka och se ut som den person jag är nu, därför kan jag skriva om lidandet till något annat och fortsätta söka teorier och ja, gå på IKEA. (Min läkare sa att det väl väldigt "elisa" att kontra svåra tunga känslomässiga ämnen med att bygga ihop ikea-möbler. Inte på något dåligt sätt. Jag tycker de är ligger på samma grad av känslomässigt engagemang. Nu är det fint/finare här iaf.

Life is sweet.

Och så ska jag tatuera mig om dryga veckan, igen. Har lite grejer att printa. Mina tatueringsutlopp gör faktiskt nytta, jag får grejer ur huvudet och gör den fysiska. Någonting andra människor har lättare att se. Och jag ska gå och gymma. Och gå på gröna lund. Och åka allt. Och boka en till sista-minuten resa långt bort bara. Vara närvarande, åka iväg och vara närvarande från en annan plats. Slå av min telefon och knyta nya kontakter. Där ingen känner mig och vet vad jag heter, för har de tur träffar de en bättre version av mig själv som inte riktigt än har ett namn. Jag tror det är sunt att byta namn om man tänker uppgradera sitt liv. Jag är inte säker på om jag kan döpa om mig till Elisa 2.0 men jag gissar att jag inte får det. Att en människa ska ha ett namn, en ståndpunkt, en personlighet, ett jämt flöde av energi, då är jag inte en människa. Och om jag inte är en människa och dör som en människa så kanske jag fortsätter som något annat än vad resten av mänskligheten gör? Jag kan tappa lite DNA på burk och sälja via min hemsida. Se vad som händer om vi blandas oss. Misstolka inte detta som att jag är någon super-ras av något slag. Jag har precis alla känsliga kännetecken jag behöver, men jag vill inte ha dem och har kommit rätt långt ifrån dem i dagens läge. Men jag sympatiserar, älskar och känner som den normala individen. Dock har jag tillräckligt många kriterier för att klassas som "psykopat". Det är ganska intressant. Vem har rätt, teorier om psykopater eller en psykopatens egna teorier? Nu ska jag växla ner.
Måla naglarna. I två olika färger. Jag kan inte bestämma mig. Babyrosa och babyblått. Jag har sett i Cosmopolitan att det både är fräscht och trendigt. Gå ut med min hund och hälsa på grannarna. Vika rena lakan och skriva notiser i kanterna.

Funderar på att bli lite intimare och skriva av min dagbok från psyk. Det är faktiskt ganska intressant. Inte har patienter tystnadsplikt? Inte har jag någon plikt? Här får jag göra precis som jag vill. Och jag älskar det.

<3




onsdag, juli 04, 2012