fredag, augusti 31, 2012

>O"QI¤)=U IFJQKWFM klmfr904u288909)==)")="

I ärlighetens jävla anda.
Jag har ONT. Inte ont i kroppen (tack morfin) inte direkt ont i själen (tack xanor) men ont i hela min jävla existens. Det känns bara som att jag säger till mig själv, "... inte i det här livet... snälla inget mer... " Det kommer inte hända. Låt mig bara skriva mig genom det här så. Men det känns som jag är i ett moment... vad fan man kallar det... där jag inte kan stanna kvar i stunden i mer än sisådär 3 minuter. Ringde min pappa i morse, då var allt jättebra, då hade jag sovit i 16 timmar. Sen gick det snabbt neråt. Och sen kraschade det. Detaljerna i sammanhanget är väl att jag inte kan hänga kvar i en känsla i mer än några minuter, max några timmar. Det är inte bara humörsvängningar, det är... att släppa allt. Stampa på det. Ge upp. Ge igen. Slåss. Bli trött. Vakna med all energi som finns i kroppen. Slås ner. Bli starkare. Slå tillbaka hårdare. Och där har vi det - kriget.

Jag vill fly till Asien.
Jag vill fixa min garderob.
Jag vill äta min Ben&Jerry-glass.
Fortsätta kolla på säsong 5 av "24".
Jag vill gå på den där trevliga middagen imorgon.
Jag vill känna mig fin och vara trevlig.
Och så vill jag slåss mot mitt huvud.
Och så vill jag dö.

Man orkar liksom inte allt på en dag. Finns det INGEN knapp som bara gör det liiite liiite lättare? Piller är uteslutet, likaså terapi, jag tror att om jag fick en chans att stryka ett streck över allt som varit, och verkligen göra det, slippa minnas det, hjärntvättas, gud jag vet inte. Bara starta om. CTRL ALT DELETE. Så skulle det nog kunna funka.

För just nu fungerar ingenting alls.
Vi får se imorgon.

Total apati. Att stå och gråta i regnet.


torsdag, augusti 30, 2012

Svar 2. This one is for you Safeway.

Jag var ju på tatueringsmässan i helgen med lilla söta Tess och eftersom vi var där så tidigt så tog jag med mig ett motiv jag velat tatuera in väääldigt länge, ja, sen 2003, och jag fick en tid ganska snabbt hos en spansk tatuerare. 

Så, såhär är det. 

Min bästa kompis (bästa som i BÄSTA som i att vi känt varandra i 13 år och gått genom kriser och mirakel tillsammans) och jag var i London 2003 för att möta vår största idol, författaren och konstnären Douglas Coupland. Jag skulle kunna skriva ett långt jävla inlägg om hur det gick till, men kontentan är den att det var helt underbart. Vi var nog de mest hängivna fansen på den tillställningen. Så slutligen fick vi säga hej hej och att vi kom från Sverige och åkt till London för att träffa honom varpå han blev snopen men också glad. Så han signerade flera böcker åt mig, däribland boken "Life After God" som mer eller mindre varit min bibel i över 10 år. När jag är förvirrad och rädd så läser jag den och plötsligt blir allting mer harmoniskt. Jag slutar vara rädd. Den har svar. Den mannen har s-v-a-r. 

Så jag beslutade mig för att tatuera in hans autograf han skrev i "Life After God", han ritade en liten hand (som finns med i slutet av boken, den innehåller även små illustrationer) en ring med ett kryss i och skrev "to Kristinah" (nostalgi i sig, tidigare i mitt liv hade jag ett annat namn, tänker inte gå in på den grejen just nu) och sen sin autograf. Så på baksidan av min vänstra överarm står det nu Life After God, en handmålad liten hand, en ring med ett kryss i och sen datum längst ner. Jag tycker den är magnifik. Det är definitivt den finaste mest betydelsefulla tatueringen jag gjort. Och nej, jag var varken full eller påverkad. Jag vet att det ser ut som kludd till stor del, men det är det som är det fina i mitt tycke. Jag vet att Douglas Coupland inte har en aaaaning om att han skrivit/ritat detta, men det vet jag, och kommer alltid veta. Och det är hittills den bästa dagen i mitt liv, dagen jag och min bästa kompis i London 2003 fick träffa Mr. Coupland. (Och mata duvor med M&Ms, käka, ähum... frukost+ extra allt på Starbucks, gå vilse, lifta, skrika "I NEED MEAT GODDAMNIT" bland helveganer, träffa en mystisk man som hade hemligheter, skratta arslet av oss varje dag, sitta bak i en taxi och prata hemligheter... Du är den enda som vet Safeway)  Det var allt. Och från dit och hit har vi haft en fenomenal resa. Och älskling, jag vet att vi fortfarande står på den vägen. Fast som två starkare individer med all kraft i hela jävla världen att göra vad vi vill. <3

 Så här kommer bilden igen!!!



...Och fler bilder från London den vändan...
You´ll always be the ONE for me DArling...



svar.

Här kommer svaret.

På varför min blogg heter som den heter>>>

"What´s your name...???"
"....................."
"MONSTERS DON`T HAVE NAMES!!!!"



onsdag, augusti 29, 2012

I can´t sleep in here.

Jag tänker inte längre formulera sammanhängande meningar. Jag är trött på det. Trött pigg piggt trött. Sov över min tvättid. Käkade frukost/lunch/middag vid 21 istället. Kunde dock inte koncentrera mig på att äta. Kan inte koncentrera mig på någonting längre än... ja. Vi får se hur länge jag orkar skriva. Det är säkert inte bara jag, men såhär är jag: Jag får en storslagen idé, börjar konstruera modeller för hur det ska funka, sitter uppe med det dag och natt, eventuellt blir det något resultat men ofta slutar det bara med att efter några intensiva dagar utan sömn måste jag sova flera dagar eller iaf bara gå omkring med ett grått jävla surr i huvudet. Först, hela regnbågen som sträcker sig genom kroppen, sen, allmänt mulet. Man blir förvirrad när man inte vet om det är dag eller natt. Digitalklockor är att föredra i mitt hem. Annars. Totalförvirring.

Men ni skulle känt mig för 3-4 år sen. Herregud vilket virrigt liv jag hade. Kanske då mer till synes normalt men det var för att jag blockerade ALLT som kom i min väg som kändes jobbigt att bearbeta eller ens prata om. (Och tro mig, det var väldigt, väldigt jobbigt...) Det är fortfarande jobbigt, men jag börjar lära mig mina upp och nergångar, det ska snöa i december, vara varmt på midsommar, så fungerar mitt känsloliv också. Inte med så långa mellanrum men jag har någon inprogrammerad barometer som jag kan läsa av. Och jag borde ju fatta. Nu har det varit bra i typ två veckor, så följande veckorna blir det snö och skitkallt. För att sen smälta. Det är fruktansvärt jobbigt att leva såhär. Och för er som inte kan tyda symbolik så är jag bipolär, det och mycket annat. Jag vet inte hur privat man kan gå. Men det är ju bara jag här, right?

<mina ögon min hjärna mitt hjärta min ryggrad>>>>>>>>>>>>>>> i can´t take it.

Lösning. Kallduch i 10 minuter. Och då snackar vi iskallt. Sen äta blåbär och hallon och däcka på soffan. Jag har fortfarande säng-fobi. Trots min nya sköna säng. Jag vill inte sova så skönt. Jag vill bara ha det överstökat, några timmar på soffan funkar för mig.

Time to grow up.
Jag lovar att vara mer politisk korrekt i ett annat liv.


Bitterljuva menlöshet.

Jag är sen, sen sen sen. Som kaninen i Alice i Underlandet. På något sätt känner jag mig lite som Elisa i Underlandet, här firas alla de oviktiga dagarna, saker pyser och är uppochner, saker SMääääääääälter, faller, drunknar, du kan simma i en tekopp. Bara en tanke liksom.

Fast just nu är jag så jävla sen till min målarkurs. Skulle varit på Hornsgatan för 40 minuter sen och det tar minst en timme att ta göra sig klar och ta sig dit, men jag har haft en sån där helvetesnatt från helvetet itself. Surrar, snurrar... jag vet inte vad. Men varför i helvete väljer jag då att sitta här och skriva när jag borde skynda arslet av mig? Det vet jag fortfarande inte. Jag ska väl dricka upp mitt kaffe. Och kanske byta gardiner. Jag har 11 olika gardiner hemma.

Hinner inte ladda upp veckans finurliga bilder just nu men de kommer. Har gjort massor, sett massor, känt massor, så jag är glad och lite omtumlad. 

Insåg precis att jag som alla andra är en mediahora. Jag bara expanderar. Finns på facebook, (som elisa prefect) på bilddagboken (som elisa) på instagram (som elisaprefect) och även nu på twitter (som elisaprefect) samt här på min totalt menlösa blogg. Fan vilken suverän radie av totalt meningslös information! THUMBS UP! 


sug på den här så länge. gjordes på tatueringsmässan i lördags. jag förklarar senare. 


torsdag, augusti 16, 2012

Platser. Personer och noll Kemi.

Hur svårt är det att fly?

Jag ska köpa en whiteboardtavla till mitt arbetsrum så jag kan brainstorma på ett klassiskt sätt istället för att försöka få allting att gå ihop i huvudet. Googlar whiteboardtavlor, done. (Nu ordbajsar jag ner den här sidan istället, ursäktar mig i förväg...) Jag minns att ett flertal lärare genom min skolgång var väldigt fascinerade av mitt "brainstormande" som jag gjorde för att få en bättre överblick av vad jag höll på med. Det var nog lika förståeligt som oförståeligt tror jag. Man kan göra mycket med en penna och en hjärna. Jag är lättroad. Dödligt uttråkad. Det hör faktiskt ihop.

Så. MILLIONDOLLARQUESTION idag kanske ter sig löjlig, men jag kan inte få rätsida på det riktigt...  För jag ska bort, jag ska fly, men vi säger att det heter semester. Grejen är bara det att när jag äntligen står här och har möjligheten att resa i princip var som helst så vet jag fan inte vart jag ska ta vägen. På min framtida whiteboardtavla ska jag iaf bocka av länder jag varit i eller inte vill åka till. Just nu är jag mest inriktad på Mexico, åka över en sväng till Cuba, eller hyra ett hus i Thailand, ELLER åka till Indien på en "finna mig själv resa"... Eller göra allt. Bara göra det. Jag tänker att eftersom jag ska åka själv så borde jag ha någon form av planering då ingen annan kan göra det åt mig. Men jag gillar inte att planera. Jag vill helst bara köpa en flygstol någonstans och ta det därifrån. Jag är nästan säker på att jag kan klara av att leva vart som helst, när jag redan levt som jag levt. Allt mellan himmel och helvete. Mardrömmen vore väl dock om jag tappade greppet om allt när jag står på en internationell flygplats eller i en hamn och tycker att nu ska jag bara låta allt gå åt helvete. Men även där, hur illa kan det gå? 

Mina ribbor sitter alltså åt alla håll. Det kan inte bli så mycket värre. Men det vore ju ändå trivsamt med en fin semester. Utan katastrofer. 

På min whiteboard skulle jag skriva att jag varit i  USA (New York, Chicago, Los Angeles, Boston, Fort lauderdale), Barbados (överallt), Egypten (Hurghada, Kairo), Thailand (Krabi/Phuket/småställen däromkring) och plöjt en massa länder i Europa, Ungern en hel sommar, Grekland, Cypern, Spanien, Italien, Frankrike, snabbvisiter i Österrike, Tyskland, England (London 4 gånger), Alla nordens länder, ja, Finlandskryssningar, Riga, Spa i Åbo. Blablabla. 

Så de flesta skulle jag stryka från listan. Thailand vill jag absolut åka tillbaka till på långvisit men om jag ska backpacka måste för det första min rygg palla det, jag är ju fan pensionär! Nej men jag måste göra det på ett hyfsat bekvämt sätt. Jag är inte den typ som sover i sanden, om jag inte själv känner för det. Jag har genom att läst massa reseforum förstått att man måste lägga upp någon sorts planering, någonting som jag alltså inte har. Har lekt med tanken att åka jorden runt. Hittade en reserutt med 15 stopp på 4 månader, det skulle varit sjukt kul. Men mest bara för att få bocka av alla hörn av världen på min (framtida) whiteboard och känna att där där där och där har jag varit så nästa steg blir RYMDEN. Vill doppa mina tår i alla hav och känna efter vilket vatten som svalkar/värmer skönast. Så jag HAR en strategi, men många bitar av pusslet är väldigt stora och vissa är pyttepyttesmå...

Jag får fortsätta googla. Jag har slutat att använda facebook. Jag förklarade det kort för någon igår, no offence men jag blir bara besviken på människor som är så annorlunda eller bara något annat än de utger sig att vara och jag känner bara att det är... patetiskt... Men min blogg är bra. Där har jag ingen koll på vilka som är idioter eller inte, det är helt upp till dig. Och jag tror säkerligen att du är en bra, rationell, vänlig medmänniska. Om du inte är det har du lurat mig... Oh welllll...

Har väntar 2 veckor på en jävla tvättid som sätter igång om 27 minuter så jag ska nog ta och sätta fart. Mitt huvud är mjukt och jag ska sitta i tvättstugan och läsa en väldigt fin bok, sitta och vänta på tvätten för jag har faktiskt ingenting annat att direkt vänta på. Imorgon ska jag träffa min stora första kärlek som tillsammans med mig freakade ut i tv för 10 år sen som lesbiska. Haha. Det är fina minnen. Vi fortsätter minnena imorgon. Så nu har jag en anledning att städa superfint och så ska jag försöka fixa den där whiteboarden...

Resterande minuter innan jag ska tvätta ska jag se hur många resebilder jag hinner lägga upp. Hidddentracks så slipper ni se samma bilder om och om igen. Med slumpartade ord till.  Ja så mycket hinner jag. Nu leker vi C:// 

Smält och stelt och minnesvärt
 
i ***** the pilot and all i got was this picture



the kids aren´t alright

 det är såhär hightech djungeln är

i dont know how to say this 

m&ms får oss att förstå varandra bättre



see you in hell 


någon sa att det var minnesvärt 

dödligt vapen  (absurt läskigt)



 

fredag, augusti 10, 2012

Like this is the end. You would not know.

Jag har inte bloggat på länge. Dvs. Jag har inte ordbajsat ner internet på länge. Dock mycket, mycket annat. Mig själv. Folk i min omgivning. Min lägenhet. Allting måste betala sitt pris. Få sitt pris. Verkligen finnas där innan jag säger de magiska orden. Allt som är och aldrig kommer bli. Allt som skrämmer mig.

Nej, jag hade bara glömt mitt lösenord. Men med frågan gnagandes i huvudet i några dagar kom jag på det. Och här sitter jag nu. Naken. Bestialisk. Mina två favoritord. HEll... varför inte gå och tatuera in dem med detsamma? Imorgon. Jag skall maila min tatuerare. Nu med detsamma. 

Hur många favoritord har jag? RIMFROST. Det är mitt favoritord. Jag kan inte säga varför, jag älskar bara hur det krackelerar i huvudet. Det är inte "källardörr", någon kan ha haft fel. Det kan ha varit jag. 

Så vad har jag sysslat med? ALLT. ALLT tar upp min tid. Fortfarande inget den ack så intet anade individen skulle lägga märke till men jag lägger ihop alla små bitar av ett stort pussel och ser en liten liten skärva som är enorm. Det är det jag ser. Det är det jag gör. Tittar. Iakttar. Inspireras. Viskar. Gräver. Tänker. Och kanske sover, ja, ibland sover jag. Jag är inne i en extrem sov-torka just nu men gör mitt bästa för att hålla min del av avtalet. Är det inte logiskt att inte ha tid att sova? Hela den sommaren "Amanda" sa åt mig att sova, de 3 månaderna, för att jag inte skulle göra något dumt, de 3 månaderna kanske jag tar tillbaka nu. 

Jag tror inte jag kan göra det lätt för er.
Vad ska jag kategorisera mig som? 
1. Kristinahs födelse.
2. Kristinahs flykt.
3. Kristinahs öde.
4. Dimman.
5. Flera förluster och en vinst. 
6. Elisas födelse. (Elisa finns inte med i den jävla ordlistan)..........
7. Uppbyggnaden.
8. Förträngningen av punkt 1-4
.....

ORDBAJS
ORDBAJS

Ni tror att ni känner mig. Ni borde känna er själva bättre. Ni känner mig inte. Men det betyder inte att ni inte känner för mig. Med mig. Och att jag känner samma sak.

För tillfället sitter jag och googlar Jorden-runt-resor, grejen är att jag vill att det ska hända NU. För jag tror inte morgondagen existerar. Jag vill sätta mina fötter lite här och var på jorden och tro att det gör någon skillnad. Det gör ingen större skillnad för mig heller. Det är bara att döda slentrianen. Att döda punkt 1-8, hamna en bit längre ner på listan.
Plöja saker.
Undanröja.
Återuppbygga.
Gå under.

Att så mycket kan sugas in i ett svart hål. Och ut genom ett vitt.
Det är det som fascinerar mig så in i helvete. Jag bryr mig inte om huruvida sanningsenligt det är eller går parallellt med forskning, för mig känns det som att jag har ett livsöde som säger att jag ska vända mig in och ut.

Tänk på det. Tänk på vad du gräver efter. Tänk på vad du brinner för.

Jag gör det just nu. Jag vill att ni ska lära er att leva med er själva som ingen annan någonsin kommer våga göra. Men nu talar jag alltså för mig själv.

Men det här är mitt kall. Att googla. Att snabbt sticka när det kyls ner och fortsätta brinna.
There´s a light that never goes out. I know her.

Utöver det? 
Säsong 2 av "24".
Tillämpade friheter.
Frukt.
Tabletter.
Kultur.
Fruktan.
Gammal kärlek.
Dåliga nyheter.
Bra nyheter.
Ingen sömn.
Google.
Textdokument.
Kärleksvibbar.
Psykos.
Förvirring.
Hypomani.
Regnat.
Donat i lägenheten. 
Solat.
Gay-kultur....

OSVOSV...

Hur långt vill vi sjunka? 

Och bara för det. Eftersom ingen orkar. Veckan som gått i några bilder....



fredag, augusti 03, 2012

For mr. Poodle.

Jag hittade precis en liten notis på mitt vardagsrumsbord som jag skrev häromnatten, ja, fast inte i ett så nyktert tillstånd om man kan formulera det så. kan fota pappret men ni kommer inte se vad det står... Så jag översätter...

"There´s a little girl TRYING to fit 
        into the size she has 
 But, 
 she is soooooo tall so all
 She needs is going high in Life...
 Oh well, with the words "LOOK UP FREAK!!!!!!!!!!!!!!! IT´s MY LIFE! (ant) 
EVERYTHING LOOKS GREEN. POodle!" 

Ungefär så ja. Känns som en tröst att även om man är helt borta i skallen kommer ihåg hur man stavar till pudel. Ordvalet däremot, jag vet inte. Jag såg en bortsprungen pudel den dagen, så,
jag hoppas att den hittade hem. Annars är den dikten till dig Pudel!!!.