fredag, augusti 31, 2012

>O"QI¤)=U IFJQKWFM klmfr904u288909)==)")="

I ärlighetens jävla anda.
Jag har ONT. Inte ont i kroppen (tack morfin) inte direkt ont i själen (tack xanor) men ont i hela min jävla existens. Det känns bara som att jag säger till mig själv, "... inte i det här livet... snälla inget mer... " Det kommer inte hända. Låt mig bara skriva mig genom det här så. Men det känns som jag är i ett moment... vad fan man kallar det... där jag inte kan stanna kvar i stunden i mer än sisådär 3 minuter. Ringde min pappa i morse, då var allt jättebra, då hade jag sovit i 16 timmar. Sen gick det snabbt neråt. Och sen kraschade det. Detaljerna i sammanhanget är väl att jag inte kan hänga kvar i en känsla i mer än några minuter, max några timmar. Det är inte bara humörsvängningar, det är... att släppa allt. Stampa på det. Ge upp. Ge igen. Slåss. Bli trött. Vakna med all energi som finns i kroppen. Slås ner. Bli starkare. Slå tillbaka hårdare. Och där har vi det - kriget.

Jag vill fly till Asien.
Jag vill fixa min garderob.
Jag vill äta min Ben&Jerry-glass.
Fortsätta kolla på säsong 5 av "24".
Jag vill gå på den där trevliga middagen imorgon.
Jag vill känna mig fin och vara trevlig.
Och så vill jag slåss mot mitt huvud.
Och så vill jag dö.

Man orkar liksom inte allt på en dag. Finns det INGEN knapp som bara gör det liiite liiite lättare? Piller är uteslutet, likaså terapi, jag tror att om jag fick en chans att stryka ett streck över allt som varit, och verkligen göra det, slippa minnas det, hjärntvättas, gud jag vet inte. Bara starta om. CTRL ALT DELETE. Så skulle det nog kunna funka.

För just nu fungerar ingenting alls.
Vi får se imorgon.

Total apati. Att stå och gråta i regnet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar