måndag, september 17, 2012

Om känslor fanns.

Ibland känner jag att jag blivit rånad på känslor. Att du tog någonting som jag aldrig fick tillbaka. Att du är en tjuv om du inte lämnar tillbaka det. Men när det kommer till kritan så var det någonting som aldrig fanns. Vi stod där och gjorde något och skapade historia men allting slapp undan. Hur kan man skapa ett sådant stort tomrum efter någonting som inte ens funnits? Ekvationen går inte ihop. Du har en massa, du tar bort något, du tillsätter något, plus, minus, men att ta bort något som inte finns? Det är inte logisk eller går att förklara. Det är det som känslorna står för. Oförklarligheter.

Det går inte ihop hur mycket energi man kan ha lagt ner på något eller någon som i slutändan inte använt eller nöjt sig alls med detta. Hur det bara kan ha slarvats bort. På något vänster önskar jag att alla dessa borttappade känslor snappas upp i atmosfären och förs vidare och sprider sig runt omkring i universum där olika väsen känner sig oälskade. För det är så jag känner mig, som en oönskad alien. Och jag längtar hem och vill bort men det finns ingen som vet hur man gör, tar sig härifrån, det finns ett sätt men det är uteslutet. Jag tänker inte lämna världen som död just nu. Det får framtiden avgöra men jag kommer inte fatta ett sånt beslut. Men en genväg, ett svart hål, en spiral som sträcker sig utåt, en pendel som hittar platser till det hålet och sen... är man hemma... Som i LOST. Helt borta. Men helt hemma. Ön vill att man ska vara där. Jag känner inget behov av att vara här, jag letar hellre i spillror efter någonting som betyder något.

BESATT
BESATT
BESATT 


För något måste hända. 

Vet ni varför? 
För jag har ingenting.
Ingenting.
Att förlora på det.

Hittills i berättelsen som gått segt genom dagens terapipass har jag bara hunnit så långt som att börja packa ihop mig inför min turkietsemester om två dagar. Jag ska inte missta mig och tro att en 8 dagas semester inte kan förändra saker. Vem vet vart det flygplanet tar vägen? Vart havet för mig? Vi får se. Jag kommer iaf se till att ha det förbannat trevligt och njuta av att bara ligga och flyta i havet. Vi kan ju alltid skoja om att jag blir bortgift. God knows. Har massa saker att fixa som jag skjutit upp men det är väl dags att sätta saker i rullning...

Det finns så jävla mycket mer att säga.
Risken är bara att det blir en jävla massa tecken och du kommer sitta där med rasande frågetecken och undra varför jag släppte ut det. Men tills dess... (Behåller jag det här...)




:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar