tisdag, oktober 09, 2012

Vart ligger botten?

Jag känner att jag är helt själv i denna fråga. Eller så är det en fråga som inte tas upp, kanske att man ser bort, kanske ser man ingenting. Men jag är VERKLIGEN upprörd över en sak som hände mig natten till idag och jag tror tyvärr säkerligen att detta har hänt andra också, det är det som oroar mig. Så ni får gärna kommentera.

Hur som haver, jag hamnade på akuten inatt då jag pga 15 års lång självskadeproblematik återigen gjorde mig illa och var tvungen att sy ihop armar och ben. Det finns ingenting roligt i det. Det finns ingen jävla charm att ligga på en brits och stirra rätt in i väggen och känna.... absolut ingenting... Det är så jag blir när jag träffar läkare. Stum. Döv. Blind. För då spelar ingenting någon roll. Helvetet har redan brutit lös. Det här är bara en eftereffekt. Och sen börjar det om. 

Läkaren som skulle sy mig hade bedövat hela mitt ben men innan hon gjorde något ville hon ha en "second opinion" av en annan läkare då hon var AT läkare eller något... Efter ett kort tag kommer en relativt ung man in i rummet och bara glor på mig. Han går närmre mig (och god help me jag skulle kunna slappat till honom) och med handskar inspekterar min övriga kropp tills han säger något i stil med "Men gumman, hela DU är ett ärr, det är ingen mening att vi syr det där. Syr gör man för att det ska bli snyggt" 

VAD I HELVETE!???????????????

Visst, självklart nekar jag inte att hela jag är ett enda trassel av ihoppysslad hud. Men hur FAN kan man säga så? Nu är nu. Det har inte hänt på länge. Skulle det spela mindre roll att jag får fula ärr för att jag redan är ful? Eller är jag verkligen botten av ful och äckelhet att det inte finns NÅGONTING mer man kan göra? Inte ens sy ihop skadorna som är skedda? Iaf som en påminnelse för mig att det här är faktiskt något vi tar på allvar, inte bara skiter i hur du kommer se ut...

I stundens hetta var jag iskall och stirrade som sagt bara in i väggen, sa ingenting. Men ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Jag tycker det är oacceptabelt. Han signalerar alltså till mig att det inte spelar någon roll, att jag nått botten och lika gärna kan fortsätta med detta beteende? För det är så min sjuka hjärna tolkar det. Inte ens läkare som ska finnas för att ta hand om fysiska skador bryr sig längre. Det är helt... sjukt.

Som tur var kom min krigare dit och hon sa ett och annat till läkaren men det slutade med att läkaren lämnade rummet. Och nej, det var ingen kö där, hon var inte stressad för jag hade frågat henne förut. Hon ville bara inte konfronteras... Och där jag satt i upplösningstillstånd så frågar R om jag kan få några haldol att ta med mig hem över natten så ingenting liknande händer igen? Men nej - de HAR inte haldol, inte på hela SÖS. BULLCRAAAAPPPPP!!!! "Du kan få två stesolid - FEMMOR!" lyckades hon kraxa ur sig. Och då visste hon att jag ätit xanor i över 10 år i väldigt höga doser, två stesolidfemmor gör ingenting. Visserligen är hon inget apotek och ingen psykiatriker eller psykläkare men kan hon inte lägga ihop ekvationen? 

Åkte hem tillslut. Somnade i ett kaos och inatt ska jag somna i harmoni. Försöka ta det lugnt och intala mig att jag INTE ÄR BOTTEN. INTE ÄR FÖRSTÖRD: INTE ÄR FUL OCH ÄCKLIG. För det var det enda jag tänkte på igår. Det må vara drastiskt men det är tyvärr så min hjärna fungerar.

Tack för att ni läste. 

Jag ville vara vacker.

7 kommentarer:

  1. Ja, hur ska man kommentera något såntdär? Ord behövs inte. Jag vet. Det är så många fel. Jag är ledsen att du fick uppleva det, från start till slut. Och ja, igenkänningsfaktorn är där.

    Jag fick en tanke bara... förut var det en vårdpersonal som kommenterade mina ärr och sår på ett sätt som fick den lilla djävulen i mig att le. "Har du använt en motorsåg?" bland annat. Det sjuka i det hela, det riktigt sjuka, är att det kändes som att jag uppnått något.

    Nu ser jag det inte så. Jag har ingen stolthet i det what so ever, inte ens för mig själv. Skam känner jag ibland. Oftast tänker jag inte på det längre, jag vet inte hur jag tog mig dit men jag är snart skadefri sedan 2 år. Jag vill skrika till alla som är i början, du vet när man rispar sig och har en svart blogg där man skriver om sin ångest och får Atarax och Lergigan eftersom man är i början av en lång cykel inom psykiatrin. Jag önskar att jag vände om första gången jag skadade mig. Om du är intresserad, så är det här min botten: http://dissociativ.blogg.se/2011/july/mitt-sjalvskadebeteende-sista-delen.html#comment

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, har inte jag en typ... svartvit blogg... skriver om svårigheter och överdoser och skit? Just kidding. ;) Det här har hållit på så länge att jag inte riktigt vet vart jag skulle börja om jag skulle berätta en historia. Men nu är nu. Nu är underbart och nu är skit. Det är skiftningar, svårigheter, att ta sig genom saker, att stå upp för sig.... sånt.... vill jag förmedla. Tack för att du kommenterade! Jag ska läsa din blogg vid tillfälle.

      Radera
  2. Fyfan! Okänsliga jävla as! Jag förstår verkligen inte varför vissa jobbar inom vården. Mår illa. Du är INTE botten, du är inte ett ärr. Har inte träffat dig men du är vacker, värdefull och klok. Kramar

    SvaraRadera
  3. Carina Westman20 augusti 2014 21:18

    Har läst genom delar av din blogg, och jag möts av både ilska och trötthet. Jag är en av de människor som har fått överleva på riktigt. Jag hade inga föräldrar, syskon, släkt eller vänner och på gatan fick jag överleva på egen hand. Jag blir sååå less när jag läser om människor som dig. Jag håller med läkaren. Du har själv gjort onödiga skador på din kropp, läkarkåren är inte här för att dalta med dig. Faktum är att du är en barnslig liten skitunge som har alldeles för mycket tid över. Låt läkaren hjälpa den som verkligen behöver det. Va fan, några dagar senare har du väl ändå skurit upp stygnen så varför i hela helvete ska han lägga ner sin själ på dig? I den värld jag växt upp i hade du skitigt på dig i av rädsla. Du tror du är en överlevare. Tillåt mig garva. Du är en emo mupp möjligen, men inte mycket mer än så. Kör linan ut. Sup dig full, knapra piller och håll dig för dig själv och sluta slösa på resurser som behövs på annat håll, på viktiga saker. Gör mänskligheten en tjänst och skaffa inte barn. Barn är en gåva och folk som du förtjänar inte det. Jävla idiot du är.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carina Westman för din sådan reflektion över mitt liv!

      Men....... Jag skulle kunna hata dig, men du hade trots allt hjärta att ge ifrån dig en åsikt.

      Om vi pratar om att belasta systemet så tror jag ändå du vinner. Som hemlös då. Jag har trots allt dedikerat tid och hjärta åt välgörenhetsarbete för "såna som dig" under mina år.

      Det är absurt att "jag är ett stort ärr",
      det är som att säga att du bara är "värdelöst smuts".

      Klanka snälla snälla hellre ner de som lämnat dig att dö! Det är ju förfärligt.

      Och wtf?!
      Bara för att du var ett oönskat barn så går väl det inte parallellt med vilka planer kring fortplantning jag har?

      Jag är inget BlaBLabla av det du sa.
      Det vet jag. Det berättar Riktiga människor för mig varje dag. Det vet jag. Vem du än är så snälla, försök inte sprida dåliga energier här.

      Och, återigen är jag ledsen över att du blev oönskat född.

      Ha ett bra liv! Maila om du vill ha stöd. Det går att läka. Kram Elisa.

      Radera
    2. Carina Westman17 oktober 2014 01:36

      Ehhhh på vilket sätt har jag belastat systemet? Jag har aldrig gått på soc, tagit a-kassa eller någon annan form av bidrag. Jag har JOBBAT! Till en början skitiga jobb som att sälja mig själv men sen ordnade jag ett jobb som städare och vidare började jag att plugga och har snart kommit dit jag vill rent arbetsmässigt. Vad exakt bidrar du med? Hjälpt "såna som mig"? Shit, du har verkligen en vriden syn... Att sitta och skära sig själv, har du verkligen inget bättre för dig? Nej jag tycker inte du är kapabel att skaffa barn, vad ska du lära det barnet? Gör samhället en tjänst och skär ordentligt i stället, jävla emo....

      Radera
    3. Har du ens en enda jävla aning om att jag inte skurit mig på över 2 år? Du hoppar på en sjukdom som inte är välkommen längre. Varför har du inte gått på soc? Då hade du kanske sluppit sälja dig! Socialen FINNS för sådana som dig, eller den du var då. Och ja, du skrev rakt uppochner att du varit hemlös, och jag har jobbat med hemlösa för att försöka hjälpa andra och det var många, många som uppskattade min hjälp! Och självklart gjorde jag detta volobtärt. Så kan du bestämma dig. Är du en framgångsrik fd uteliggare liksom jag att jag skar mig förfärligt, DÅ. För att torskarna inte skulle tända på mig, men det blev snarare en tvärtom-effekt. Jag prostituerade mig nästan dagligen i 10 år OCH hade ett bra jobb OCH skar mig samtidigt. Jag tror bara det att du plöjer fram som en ångvält av hat, jag försöker sköta detta mer sakligt.. Du är avundsjuk jag fattar. Du vill att jag ska dö. Du önskar döden ur en annan människa. Så plötsligt är det DU som bestämmer vem som skall få föda barn och vem som skall begå självmord. Det låter riktigt förnuftigt. Nu tycker jag att du taggar ner för att du ser att jag HAR ett liv, och du kan bara inte riktigt motivera dig och rycka upp mig. Du saknar ju total empati så jag förstår varför du använder ett sånt "fult" ord som EMO. Haha. Bitch please......

      Radera