söndag, februari 24, 2013

Somebody I used to be.


Det var med den här lilla tjejen allting började. Hon hade inte ens fyllt sexton. Hon sitter på mitt kylskåp med såna här supermagneter som inte går att få bort så jag fotograferade av kylskåpet. Jag ser henne varje gång jag är hungrig. Men det var inte bara jag som är hungrig. 
 hungern är vad som slukade henne. Inte hennes hunger. Men monsternas. De åt henne bit för bit, delade på henne, bröt hennes ben i tiotusen delar och hennes hjärta i dubbelt så många och hennes själ i tre gånger det dubbla. Ibland undrar jag vad som skulle ha hänt om hon inte snubblat över monsterna. Hade de hittat henne? Definitivt. De hade hittat henne ändå.
Men nu står vi på två olika sidor av lagen och en kommer vinna. Jag kommer vinna såklart. Det finns ingen ursäkt eller mänsklig förklaring till  varför de åt upp mig. Förutom att de var psykopater, galningar, våldtäktsmän, mördare. Men de hann inte mörda henne för hon sa ifrån. Visserligen fick hon sina törnar men hon dog inte. Hon blev bara så medicinerad att hon slutade bry sig. Och de åt och åt. Och tillslut fanns det knappt något kvar av henne. Hon orkade inte stå upp... 


Varför jag vill påminnas om detta varje gång jag är hungrig är för att jag vill kunna räkna dagarna tills JAG får äta upp DEM. Och det kommer hända, det kommer nog hända ganska snart. Fram tills dess dricker jag kaffe och tittar på henne. Jag vet ärligt talat inte vad hon log åt. Kanske samma sak som jag ler åt nu. 
rättvisan 




Jag är tyvärr inte säker på att jag kommer kunna behålla denna blogg särskilt länge till. För tyvärr, kommer de alltid vara efter mig. Efter detta. (Men jag kan skriva kryptiska meddelanden som bara vissa av er kommer kunna förstå så ni får se om jag har det bra och så... okej?) 

Efter fyra dygn av sömn ska jag nu dricka upp mitt kaffe och färga håret. Get a grip. Vi ses.

fredag, februari 22, 2013

cccccccccccccccccccc++

Från och med idag börjar mitt mellannamn på C.
Snart har jag ett annat efternamn.
En annan adress.
Troligtvis en ny hårfärg också.
Den du.
Det är mycket skit, men, skit som ett projekt.
Ös det över mig bara, jag kan ta det.
(Jag kan ta det sen)

Och så blev man 28 år ung. Hade en underbar födelsedag. Tack allihopa. Mina hjältar.

Och så ett töntigt bildbevis. Bara för att visa att jag finns.




fredag, februari 15, 2013

No more Normal.

Jag gillar projekt. Utmaningar. Det behöver inte vara att cykla ner till Amsterdam och dricka 37 sorters öl eller något. Det kan bara vara små saker som jag i mitt huvud tänker "i bet i could... blablabla".  Och just nu är mitt "bet" att jag ska skriva här varje dag. Det skrivs så kopiöst mycket onödig data på internet så jag tänkte joina! Lägga upp klipp, bilder, tips, smygreklam och grejer. Säkert träda över en och annan gräns men har ni inte glömt att jag har den där gamla gränslösa sjukdomen som ingen ändå gör någonting åt? Jag skiter fullständigt i vad som skrivs ner i mina journaler av läkare så länge de inte missgynnar mig om någonting skulle hända. 

Jag har tex frivilligt gått med på att sänka min xanar depot, nu äter jag bannemig bara 2 mg om dagen. Förut var jag uppe i 12 någonting. Och vad ska jag ge detta för recension? JAG HAR ALDRIG MÅTT SÅ BRA! Vad ska man jämföra det med. Oh, I know. I första The Matrix-filmen, när Neo säger "Why do my eyes hurt?" och han får till svar "You've never used them before. "... Lite så känns det. För att dra ett lätt exempel. Plus att jag äter mer än maxdos på efexor som på något märkligt sätt gjort mig mindre "drogad", fått mig att skippa små onödiga detaljer och faktiskt göra mina projekt med glädje och känsla.

The Matrix är fanemig skitbra. Kom ihåg att jag såg den på bio 1999. Trots att alla specialeffekter går framåt som en pil så tycker jag att det är riktigt, riktigt bra kvalitet på den filmen. Och man får en ju att fundera lite, är vi ett pussel? Vilken bit är jag då? Vad händer om det saknas något? Hur ser den stora bilden ut? VAD ÄR DET NI TÄNKER DÄR UPPE???? Perhaps we are asking the wrong questions. 


Fast min nummer ett favorit i The Matrix, som jag först tänkte döpa min blogg efter först.
(en liten pojke sitter och böjer  en sked med vad man kan tänka sig är tankekraft... och så säger han...)
- Do not try and bend the spoon. That's impossible. Instead... only try to realize the truth.
- What truth?
- There is no spoon.
- There is no spoon?
-Then you'll see, that it is not the spoon that bends, it is only yourself. 



Och apropå skedar. Köpte nya bestick igår.


Älskar, ja, mer än mycket annat när det är rent i köket. 
Jag njuter av den här bilden jag tog igår...


Summering. Jag älskar projekt. Projekt är vad som driver mig framåt. Jag tror det är därför många spelar tv/dataspel. Komma till nästa level. Vad finns där? Vilka saker ska man samla på och vad ska man undvika? Hur ska man försvara sig och med vad? Vem är min fiende och vilka är i mitt team? Jag spelar bara mindgames. Eller ärligt talat just nu är jag djupt försjunken i böcker om Ayurveda och dricker kaffe i min one-piece. Ja, jag ska börja dagen förr eller senare. Har trots allt ett schema att följa. Men jag återkommer inom kort. 

Och till alla där ute. 
There is no spoon.