söndag, februari 24, 2013

Somebody I used to be.


Det var med den här lilla tjejen allting började. Hon hade inte ens fyllt sexton. Hon sitter på mitt kylskåp med såna här supermagneter som inte går att få bort så jag fotograferade av kylskåpet. Jag ser henne varje gång jag är hungrig. Men det var inte bara jag som är hungrig. 
 hungern är vad som slukade henne. Inte hennes hunger. Men monsternas. De åt henne bit för bit, delade på henne, bröt hennes ben i tiotusen delar och hennes hjärta i dubbelt så många och hennes själ i tre gånger det dubbla. Ibland undrar jag vad som skulle ha hänt om hon inte snubblat över monsterna. Hade de hittat henne? Definitivt. De hade hittat henne ändå.
Men nu står vi på två olika sidor av lagen och en kommer vinna. Jag kommer vinna såklart. Det finns ingen ursäkt eller mänsklig förklaring till  varför de åt upp mig. Förutom att de var psykopater, galningar, våldtäktsmän, mördare. Men de hann inte mörda henne för hon sa ifrån. Visserligen fick hon sina törnar men hon dog inte. Hon blev bara så medicinerad att hon slutade bry sig. Och de åt och åt. Och tillslut fanns det knappt något kvar av henne. Hon orkade inte stå upp... 


Varför jag vill påminnas om detta varje gång jag är hungrig är för att jag vill kunna räkna dagarna tills JAG får äta upp DEM. Och det kommer hända, det kommer nog hända ganska snart. Fram tills dess dricker jag kaffe och tittar på henne. Jag vet ärligt talat inte vad hon log åt. Kanske samma sak som jag ler åt nu. 
rättvisan 




Jag är tyvärr inte säker på att jag kommer kunna behålla denna blogg särskilt länge till. För tyvärr, kommer de alltid vara efter mig. Efter detta. (Men jag kan skriva kryptiska meddelanden som bara vissa av er kommer kunna förstå så ni får se om jag har det bra och så... okej?) 

Efter fyra dygn av sömn ska jag nu dricka upp mitt kaffe och färga håret. Get a grip. Vi ses.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar